Det svåra med att vara korrekt

Allmänhetens pressombudsman (PO) och Pressens Opinionsnämnd etiska regler för press, TV och radio innehåller ett flertal punkter som ska visa vägen för ett pressetiskt förhållningssätt. Problemet är bara, enligt mig, svårigheten med att definieras begreppet pressetiskt förhållningssätt. De pressetiska förhållningsätterna är förvisso utformade på ett sådant sätt att de genom sitt innehåll går att betrakta som någorlunda konkreta.

När jag läste igenom de etiska reglerna var min spontana tanke, det här är väl självklart. Men ju mer jag tänkte kring det, desto mer uppenbart blev det vilken oerhörd begreppsförenkling regelverket egentligen presenterade samt att det sker utan djupare diskussion. Och utan den så menar jag att risken är stor att många av reglerna faller ganska platt. Ett exempel på detta är punkt ett.

Punkt 1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

Jag tror att de flesta av oss är beredda att hålla med om det som står ovan. Innehållet är av sk. commen sense.
Men vad innebär egentligen korrekt och allsidig nyhetsförmedling? Är det korrekt att skruva en nyhet två varv extra för att ge det högre nyhetsvärde? Och är den svenska journalistiken överhuvudettaget allsidig?

Som jag ser det finns det en strukturnivå och en individnivå samt att båda dessa nivåer måste omfattas i en diskussion kring ovanställda frågor.

På strukturnivå är det just strukturerna, dvs. den befintliga spelplanen som är problemet.
Flera olika studier visar och lyfter upp denna problematik och man talar bl.a. om könsmärkt nyhetsrapportering och elitkällor samt de oskrivna ”regler” som begränsar en mångsidig och könsöverskridande delaktighet. Detta sker samtidigt som alltfler tidningar ägs av allt färre samt TT fortfarande står för en tydlig gate-keeper funktion.

På individnivå finns det andra problem som är minst lika viktiga och som nästan alltid utgår från följande problematik. Går förmedla allsidiga och korrekta nyheter när vi själva ingår i diskurser som formar vårt sätt att tänka, definiera och uppleva saker och ting? Finns överhuvudettaget någon äkta sanning eller handlar det snarare om flera olika korrekta sanningar?

Ett tydligt exempel är, enligt mig, hur kvinnor med slöja ofta framställs i media.
Den ofta återkommande bilden som förmedlas inom svensk press utgår från en diskurs i vilket slöja innebär begränsning.
Men inom en annan lika sann diskurs innebära samma slöja trygghet men den kontexten utgår sällan svensk nyhetsrapportering ifrån.

Kan vi då i vår rapportering, i vår tolkning och uppfattning av en situation utifrån det diskursiva sammanhang vi befinner oss i, någonsin förmedla och granska något helt objektivt och korrekt?

Och är det överhuvudettaget möjligt att granska det bo som man själv är en del av?

ett, TVÅ

Ni invigda vet vad jag menar när jag säger nr. två. Så här kommer tvåan. Kanske inte särskilt kreativ eller roligt val av nyhet. Och den får väl ses som favorit i repris men vad gör man när hela världen tycks surra om USA och demokraternas val av president kandidat?

Så hur kommer det sig att demokraternas kandidat val får så stort utrymme i den svenska mediesfären? Om man tittar på kriterier för nyhetsvärdering så är det kanske uppenbart, för oavsett om det blir Obama eller Clinton så är det sensation, något alldeles nytt och det sker just nu. En kvinnlig eller en svart presidentkandidat som dessutom har stor chans att vinna i det kommande valet. Det blir en nyhet som ges utrymme, för trots att det sker långt bort så berör det oss alla i allra högsta grad. USA sätter fortfarande agendan i många avseenden, på gott och ont.

Obama eller Clinton, vem väljer du?

Alla Hjärtansdag

Jag är inte typen som har så mycket till övers för denna dag. Jag tycker att den används i fel syfte och mest för att andra ska tjäna pengar på den.
Men den fjärde september 2006 hände något som fick mig att förstå vad alla hjärtansdag egentligen handlar om eller borde handla om. Hjärtan

Jag har läst åtskilliga tidningar idag och alla förmedlar samma sak: Glöm inte alla hjärtansdag.
Det som skiljer tidningarna åt är hur de väljer att göra alla hjärtans dag till en nyhet. I vår lokala tidningen är det min son som gestaltar alla hjärtansdag. Han syns redan på första sidan och han är en nyhet för att han finns i vår närhet, för att han berör många genom sitt öde och för att

hans liv utspelar sig just nu. Men framförallt för det är något alldeles särskilt med hans hjärta: det är lagat med ett bäst före datum.

Så alla ni som stressade runt idag för att köpa en blomma. Som skickade massmail och sms. Stanna upp, för det är inte det som det handlar om. Alla hjärtans dag handlar om hjärtan. Hjärtan som dunkar och slår. Som är trassiga och lagas. Det handlar om hjärtebarn. Det handlar om Arvid.

På ny mark

Tänka sig att jag har hamnat här....Vem hade kunnat tro det? Inte jag i allafall. Varför kanske ni undrar. Jo, det är så att jag har börjat läsa en ny kurs som kräver att vi har en blogg. Så nu är det ett faktum. Ska försöka få till det efter konstens alla regler. Håll tummarna.